S
| Editor:
(Först publicerad )

Polens historia

På 900-talet enades flera västslaviska stammar om en ledare, Mieszko I, och övergick till den kristna (romersk-katolska) tron. Genom krig och arvsskiften splittrades detta polska rike, men enades åter på 1300-talet. 1386 gick kungariket Polen in i en union med storhertigdömet Litauen. Angreppen från arvfienden Tyska orden, som behärskade stora delar av Östersjöns södra kust, kunde nu slås tillbaka. En storhetstid med ekonomisk, kulturell och politisk blomstring inleddes.

Det nordiska sjuårskriget på 1560-talet blev inledningen till en sekellång kamp mellan Polen och Sverige om herraväldet i Östersjön. Efter politiska kriser valdes Sigismund Wasa, son till den svenske kungen Johan III och Katarina Jagellonica, till kung i Polen. År 1592 blev Sigismund även kung av Sverige, men avsattes 1599, vilket ledde till krig mellan Polen och Sverige. Efter Sigismunds död 1632 började en allt starkare inre splittring märkas i Polen. Den adliga riksdagens arbete lamslogs i det närmaste, då varje ledamot fick rätt att genom sitt veto förhindra varje beslut (därav uttrycket polsk riksdag). Sedan Karl X Gustav av Sverige invaderat Polen, tvingades den polska Vasaättens siste kung i freden i Oliwa 1660 överlämna Livland till Sverige och uppge sina anspråk på den svenska kronan.

Efter kung August den starkes död 1733 utbröt det polska tronföljdskriget. Detta ledde till i det närmaste anarki i Polen, vilket medförde att landet delades 1772. Polen krymptes ytterligare genom en andra delning 1793, och efter en tredje delning 1795 fanns staten inte längre kvar på Europas karta.

Polackerna hoppades nu på Napoleon. Han lät 1807 upprätta hertigdömet Warszawa på område som erövrats från Preussen. Detta område överläts dock till Ryssland 1807. Invånarna försökte göra uppror mot ryssarna 1830 och 1863, men berövades de sista resterna av sin självständighet.

 

Polens 1900-tal

Först efter första världskriget ett drygt sekel senare, 1918, återfick Polen sin självständighet. Det berodde på att de tre ockupationsmakterna Tyskland, Österrike och Ryssland alla led nederlag i kriget. Statsöverhuvud för den nya republiken blev före detta socialisten och ledaren för befrielsekampen Józef Pilsudski. 1920 utbröt krig med den nya Sovjetstaten, som i ett fälttåg genom Polen var på väg att föra sin revolution till Tyskland. Röda armén stoppades dock av Pilsudski i ett slag vid Wisla i augusti 1920 och drevs tillbaka österut.

Försöken med parlamentarism misslyckades i början av 1920-talet, och Polen styrdes auktoritärt av Pilsudski fram till dennes död 1935.

1 september 1939 gick Tyskland till militärt angrepp mot Polen. Två dagar senare förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland och det andra världskriget var ett faktum. Kriget ledde inom tre veckor till Polens sammanbrott. Sedan även Sovjetunionen ingripit, delades Polen den 28 september en fjärde gång. Regeringen gick i exil. Sedan sovjetiska trupper under 1944 börjat driva ut tyskarna från Polen, kunde en grupp ledande polska kommunister från sin exil i Moskva flytta över till det polska Lublin och där installera sig som den första polska regeringen i befriat område. Sedan Warszawa befriats i januari 1945 flyttade Lublinregeringen dit.

Efter krigsslutet var Polen omgivet av sovjetiskt eller sovjetdominerat område. Den inre utvecklingen var dramatisk och ledde till att en s.k. kommunistisk folkdemokrati utropades 1947.

1968 utbröt oroligheter bland studenterna, som krävde en allmän demokratisering. Oroligheterna slogs ned, och omfattande utrensningar följde. 1970 och 1976 utbröt omfattande strejker, främst vid varven i Gdansk och Szczecin, som en protest mot kraftiga prishöjningar på livsmedel. En kommitté för arbetarnas försvar, den s k KOR, där arbetare och intellektuella gick samman till de förföljda arbetarnas hjälp bildades. Senare förvandlades KOR till en oppositionell grupp som krävde en demokratisering av hela det politiska systemet. KOR:s verksamhet under senare delen av 1970-talet var inledningen till en process som 15 år senare slutade med det kommunistiska systemets fall. När regimen 1980 återigen försökte höja priserna utbröt en ny våg av strejker, som snabbt spred sig över landet. Denna gång krävde arbetarna även ökad demokrati, och i synnerhet rätt till fria fackföreningar och fri opinionsbildning. Den pressade regimen gick med på en överenskommelse - Gdanskavtalet. Arbetarna tilläts bilda en från partiet och staten fristående fackföreningsrörelse, Solidaritet (Solidarnosc). Dess ledare blev Lech Walesa, en elektriker på Leninvarvet i Gdansk.

Men regimen var inte uträknad än. Natten till den 13 december 1981 infördes krigstillstånd i Polen. General Jaruzelski ställde sig i spetsen för Militärrådet för nationens räddning som övertog all makt i landet. Tusentals personer, däribland alla ledande aktivister i Solidaritet, fängslades, all politisk och facklig verksamhet avbröts, utrensningar av Solidaritetssympatisörer i statsförvaltningen, företagen och även i kommunistpartiet sattes igång. Krigstillståndet upphävdes formellt i juli 1983, men de sista politiska fångarna frigavs först i september 1986.

Den kommunistiska maktapparaten blev dock alltmer demoraliserad och korrumperad. Inget av de ekonomiska problem som låg till grund för krisen 1980-81 blev lösta. Tvärtom, bristerna blev allt större, köerna längre, inflationen högre och den svarta marknaden allt mer omfattande. Det stod klart att den kommunistiska maktens möjligheter var uttömda. Förhandlingarna 1989, s.k. runda bordssamtal, med det då fortfarande förbjudna Solidaritet inleddes i januari ledde till delvis fria val, vilka ägde rum den 4 juni 1989. Meningen var att kommunistpartiet skulle behålla den yttersta kontrollen, bl a över polisen och militären, och att Jaruzelski skulle få en nyinrättad post som president, men att oppositionen skulle få plats i de officiella politiska församlingarna. Men utgången av de första delvis fria valen i Östeuropa överraskade alla. Solidaritet vann en förkrossande seger och tog alla mandat som det gick att tävla om. Kommunisterna insåg att endast ett ogiltigförklarande av valet skulle undvika ett maktövertagande av Solidaritet. Därmed var kommunisternas 45-åriga maktmonopol i Polen över. Det polska förenade arbetarpartiet, dvs kommunistpartiet, upplöstes i januari 1990. Lech Walesa blev i ett direktval landets första demokratiskt valde president.

 

Vill du utforska Polens spännande historia är du varmt välkommen att hyra någon av våra stugor i Polen!