Kulturen i Montenegro

Både ortodox och katoliken har satt sina spår i Montenegro. Redan för över 180 000 år sedan var området ockuperat. Första spåren av den förhistoriska människan finns i grottan Crvena Stijena (Red Rock). Mot slutet av 200-talet f.Kr. var Montenegro en del av det romerska riket. Efter uppdelningen i ett västligt och ett östligt imperium, tog Montenegro plats i det östliga riket igen, som senare fick namnet Bysans. Mot slutet av 600-talet och början av den 7: e århundradet bosatte sig slaviska stammar i dagens Montenegro.

Under medeltiden skapade montenegrinerna inte bara ett självständigt kungadöme, men efterlämnade även ett rikt kulturarv med monument från alla stora stilepoker (förromansk, romansk, gotisk, renässans ...), men också med sin egen arkitektur. Under denna period uppstod litterära, historiska och sakrala verk. Mot slutet av 1500-talet startade de första slaviska tryckerierna. Katolska och ortodoxa kloster och kyrkor byggdes. Harmonin mellan kyrkor vittnas med två altare - en för ortodoxa och en för katoliker.

 

Upplev kulturen i Montenegro genom att hyra semesterhus

 

Medeltiden i Montenegro slutade med förlusten av självständighet och början av det ottomanska väldet. Islam satte sina spår i arkitekturen och i många kulturella aktiviteter. Montenegro var efter slutet på det ottomanska styret, i början av 1800-talet, ett av de mest intressanta områdena på Balkan och etablerade en oberoende stat.

Den prestigefyllda familjen Petroviæ Njegoš härskade under två århundraden i Montenegro. Den styranden familjen Petroviæ Njegoš etablerade relationer med alla stormakter - först med Ryssland (1711) följt av Österrike (1715) och i slutet av 1800-talet även Frankrike.

Det officiella internationella erkännandet fick Montenegro som under en kongress i Berlin 1878. Furstendömet upprättade då diplomatiska förbindelser med många europeiska länder och USA. Fursten Nikola Petroviæ Njegoš, som sedan 1860 styrde staten, förklarade sig år 1910 som kung.

Konungariket Montenegro deltog i första världskriget på de allierandes sida. Till slut förlorade landet sin självständighet och blev en del av kungadömet Serbien, Kroatien och Slovenien som uppstod 1918 som senare kallades Jugoslavien. Först under 2006 fick Montenegro sin självständighet tillbaka genom en folkomröstning.

I arkitektur, speglar inredning, möbler, folkdräkt, smycken och prydnadsföremål arvet av de olika kulturer som levt tillsammans i århundraden i området Montenegro.

Till det omfattande kulturarv som tillhör Montenegro finns många monument från olika epoker, såsom kloster, kyrkor, moskéer, mausoleer och arkeologiska fynd. Till detta hör även många traditionella festivaler med vackra folkdräkter och folkdanser som Oro och även karnevaler och teater i det fria. De rika litterära och konstnärliga arvet samt även värdefulla etnografiska samlingar förvarades i museer, bibliotek och gallerier.

En viktig del av traditionen är också de episka dikterna som berättar om historien bakom Montenegros kamp för frihet och oberoende. Enligt tradition berättas dessa historier muntligt av guslar (violinister / berättare) till publiken tillsammans med musik av gusle (violin).

Den mest berömda eposen av den traditionella muntliga episka folkdiktning är Gorski Vijenac (berg krans) av Petar II Petrovic Njegos.

Den första boken, Oktoih - den första rösten trycktes 1494 av Ðurde Crnojevic.

Som den största diktaren i Montenegro nämns alltid Fursten Petar II Petrovic-Njegoš, som än idag äras genom ett mausoleum på berget Lovcen.

Ta del av landets kultur genom att hyra ett semesterhus i Montenegro genom NOVASOL!