Dagens Slovenien har en rik och varierande historia redan från den slaviska bosättningen
Redan för mer än 250 000 år sedan bosatte sig människans förfädrar i dagens Slovenien. Stenverktyg som hittades i grottorna i Loya ved Orehek och den äldsta flöjten i världen från grottan Divje babe är från denna tid.
För ungefär 7000 år sedan byggdes de första husen på pelare.
1000 år före kristus till det 3:e århundradet är det största fyndet från den tiden Situla från Vace, furstegravarna i Novo mesto och utgrävningarna i Soca-regionen.
Under 3:e århundrandet grundade Kelterna, där dagens Slovenien ligger, den första staten med namn Regnum Noricum – det Nordiska Kungadömet.
Under 2:a århundradet byggde romarna viktiga vägar och byar som fortfarande är bevarade. Orter som fortfarande finns; Emona (Ljubljana), Celeia (Celje), Poetovio (Ptuj), Castra (Ajdovšcina) och nekropolen Šempeter i Savinja-dalen.
I slutet på 400-talet förföll det romerska riket. Under 600-talet blev området belägrat av Slaver och då uppstod den första självständiga staten, Kungadömet Karantanien.
Under 900-talet började kristendomen och i slutet på 1000-talet under feodalismen uppstod de första nedskrivningarna på slovenska i latinsk skrift.
Under 1100-talet grundades de första klostren och under denna tid uppstod flera städer; Kranj och Kamnik (1228), Škofja Loka och Piran (1274), Novo mesto (1365) och Celje (1451) som blev till centrum för hantverk och handel. Under 1200- och 1300-talet blev Habsburgarna mäktigare och mäktigare och kuststäderna blev en del av republiken Venedig.
Under 1500-talet dog det enda slovenska adelssläktet ut, grevarna av Cilli och hela området som idag är Slovenien, förutom kuststäderna hamnade under Habsburgarna.
Under 1500- och 1600-talet inavderades landet av turkar och det uppstod ett bondeuppror (1515 und 1572), som varade till 1800-talet.
1550 - den första boken på slovenska av Primož Trubar. Jurij Dalmatin översatte bibeln till slovenska.
På 1800-talet, under den habsburgiska kejsarinnan Maria Theresia och hennes son Joseph II och särskilt under åren 1809–1813, då den Illyriska provinsen uppstod, förbättrades ställningen för det slovenska språket i skolan.
År 1848, vilket är året för revolutionen, uppstod det första slovenska politiska programmet - kravet om ett enat Slovenien. France Prešeren skrev "Zdravljica", Sloveniens nationalsång samma år.
Slovenien kämpade vid den österrikiska-ungerska monarkins sida.
1919 grundades det första Universitetet i Slovenien i Ljubljana. Dock under den kommande perioden förlorade Slovenien stora områden i norr och väst och 1929 blev det en del av kungadömet Jugoslavien.
Slovenien delades upp mellan Italien, Tyskland och Ungern. Efter nederlaget 1945 under Josip Broz–Tito blev Slovenien en av de sex st delrepubliker i Jugoslavien.
1980 uppstod en stor ekonomisk, politisk och social kris som ledde till en förgörelse av det nationalistiska partiet under 90-talet och till Jugoslaviens förfall.
88 % av väljarna röstade på för Sloveniens självständighet 1990. Självständighetsförklaringen genomfördes den 25 juni 1991. År 1992 blev Slovenien medlem i FN.
Den 1 maj 2004 blev Slovenien medlem i EU. Samma år fick de medlemskap i Nato.